Skolavslutning och portvin

Finns det ingen som kan uppfinna en hopfallbar tvattmaskin? Nackdelen med att resa lange ar tvatten. Nu star man med huvudet i badkaret och gnuggar skjortor och byxor stup i kvarten. Man far forstas vara tacksam for badkaret och att det inte bara var en dusch. Springa och kopa nytt hela tiden kan man ju inte gora.

Fast om vi vinner pa portugisiska lotteriet...

1700.000 € i potten. For en gangs skull har vi spelat, man vet ju aldrig.

Idag var sista dagen i skolan. Sluttragglat med verb for denna gang, nu galler det att hitta nagon som kan ta vid dar Joana slutade. En helt fantastisk tjej som undervisade med enorm entusiasm, trots att vi hela tiden glomde det vi nyss lart oss. Efter sista lektionen samlades allihop och vi fick varsitt diplom (stolta!) och en liten present. Vi skalde i portvin och at olika kakor till. Vi elever som slutade denna vecka holl sma tacktal och tackade for en fantastisk vecka.

Det ar med viss saknad vi gar darifran.

Avslutsskalen

Personal pa skolan

Bevis pa att vi kan nagra ord portugisiska och presenterna vi fick

Hem till hotellet och rasta hundar med en rasande fart for vidare transport till Graham, ett av de aldsta och storsta portvinsbryggerierna i Duoro-dalen. Som tur var regnade det och var molnigt sa hundarna kunde vanta i bilen sa att vi bada kunde vara med pa eventet.

Det visade sig att Jackie som jag traffade i Prag pa IAWC:s internationella djurskyddskonferens jobbar som PR-manager dar och hon bjod in oss pa visning och provsmakning. Vi blev verkligen behandlade som VIP- gaster och fick provsmaka mer an alla andra + att vi fick personlig forelasning om de olika vinsorterna. Sa kul!

Vinprovar-rummet pa Graham

Aldsta flaskan dom hade kvar var fran 1873

Har forvaras de basta vinerna bakom las och bom

En vardefull argang som fatt 100 poang av 100 mojliga vid en vintavling i USA

Tunnor i langa rader

Dessa tunnor innehaller 60 000 liter

Marta som tog hand om oss pa Graham

Nar vi skulle tillbaka till hotellet var det sa tjocka moln att vi inte fick kontakt med GPS:en, sa det blev lite extra sightseen runt Vila nova de Gaia innan vi hittade tillbaka. Det ar en utmaning att kora runt har. Tranga gator, mer eller mindre omojliga svangar och nastan alla gator ar enkelriktade da de ar sa smala. Beundrar alla de som kor turistbussar i denna stad, ch manga ar det som rullar pa gatorna., det kan inte vara helt enkelt.

Val tillbaka till utgangspunkten blev det avlastning av portvinsflaskorna som inhandlats och vidare ut pa stan for lite mat i magen. Vi hamnade pa en restaurang med en totalt forvirrad kypare. Jag at en omelett och Hasse at en slags inbakad fisk, till detta drack vi varsin ol och avslutade middagen med kaffe och Hasse tog en brandy. For allt detta betalade vi 5.40€! Den forvirrade kyparen glomde ta betalt for mat och ol visade det sig.

I morgon ska vi traffa Jackie och folja med till Aanifeira, ett hundhagn hon ar engagerad i. Forhoppningsvis kan vi ge en hjalpande hand.

http://aanifeira.wordpress.com/